Hellre ensam än lycklig med nån annan

Gick till Fridhemsplan idag. Stockholm är aldrig så fantastiskt som från Västerbron. Stora är känslorna jag har känt där. Större än något som får plats i mig. Fortfarande. Förra vintern skrev jag det här, och precis så var det idag. Samma låt. Samma bro. Och stanna vid 'Det litterära Stockholm'-skylten högst upp, och läsa den, utan att minnas vad som står.

Och nu sitter han bredvid mig, och svär över sin dator. Men bron skiljer oss inte åt längre.

Så det gör inget.

Väl utförda arbetsuppgifter

Jag fortsätter på min "jag är fri"-serie ett tag till. Fick mitt skol-diplom idag. Och elevråds-diplom. För där var jag med. Och folk och lärare kramades och sa "vi ses nog igen", och ja, kanske gör vi det. Jag och Kalle firade med semlor när jag kom hem. Jag visade stolt upp mitt diplom som om det vore mitt första betyg. Allt var helt i sin ordning.

Något desto mindre njutbart är att jag brände mig i munnen under lunchen på jobbet häromdagen (jag mikrade maten själv, så det är inte läge att skylla på någon) och det gör fortfarande så fruktansvärt jävla asont varje gång jag äter något som är varmt/syrligt/salt/hårt/kantigt. Att pajja munnen har jag alltid varit ganska duktig på, och det kan nog vara värsta stället att ha ont. En gång i typ... tvåan? skulle jag göra en snurr på den populära snurrstången utanför matsalen, men tappade greppet och åkte med ansiktet rakt ner i marken. Hade asfaltssvärta på min ena framtand i typ ett år. Så ska väl inte klaga nu kanske.

Once in Royal David's city

Jag har hundra år efter alla andra skaffat en rss-feed, så att jag kan hålla reda på allas bloggar. Först kändes det smart, men nu börjar jag inse att det bara är ännu ett steg i riktningen som jag beskrev i det så infantila inlägget förra veckan. Få ut så mycket som möjligt av minsta möjliga. Men det kanske är en allmän uppfattning?

Har skaffat feed på jobbet också. Att hålla koll på nyheter på tre olika siter var mer än jag orkade med, så nu får jag det serverat istället. Och jag kan sortera. "Nä, Gaza-konflikten passar inte, men JA, att Ljungberg vill spela i Champions League måste jag ta med". Men nej, jag ska inte ironisera över mitt jobb redan. I love it, ju. Och Gaza hade nog varit okej.

Sambovardag

Jag: Jag har inte lust att se på film.
K: Vad vill du göra då?
Jag: Jag vill bara hänga.
K: Då får vi hänga då. Jag är väldigt trött.
Jag: Vad vill du göra?
K: Kan tänka mig att kolla på film iofs.
Jag: Åh vad jag är sugen på vin.
K: En kall öl hade också varit gott.
Jag: Har vi inga?
K: Nä, men vi har lakritsshots.
Jag: Ska vi dricka oss fulla på det?
K: Man lär ju känna av efter fyra stycken.
Kalle räknar upp hemmets droger.
K: Jag fick 1800 på en fågel.
Jag: Näe?! 1800 är ju helt sjukt. Det har jag aldrig fått.
K: Inte jag heller förut.
Jag: Ska vi se på film eller?

Fira är vad man borde

Man skulle kunna säga att jag har slutat skolan nu. Alla projekt är över och det enda som väntar innan det riktiga slutet (jag råkade skriva 'slitet' av misstag först!) är en utställning nästa vecka.

Vissa tycker att det känns tråkigt att sluta skolan, för att de vill lära sig mer. De vill gärna fortsätta att utbilda sig, och ännu hellre medan de jobbar. Såklart inget fel med det, jag kan tom bli lite avundsjuk när folk säger så. Det vore ju trevligt menar jag, att känna så. Men jag, det enda jag känner nu är ren och skär jävla lättnad över att slippa. Vill fan inte lära mig mer. Allt jag ska lära mig från och med nu ska komma från TP och text-tv. Jag vill inte kämpa. Har jagat kunskap i 15 år. Nu är det fan dags för den att leta rätt på mig.

Tack och hej skolan. Nu börjar jag heltidsjobba.

-

Jag skulle vilja höra hennes dialog med sig själv när hon tidigare samma dag står framför sin walkincloset och kommer fram till att "det här, det ska jag ta".

image179