so this is my angel youth?

Från och med idag är jag sambo med Dummy, om än dock bara för en månad. Jag har fått egna hyllor i garderoben och förtroendet att flytta på saker om och när jag vill. Katten som Tommy passar verkar inte riktigt nöjd över att inte vara den enda tjejen i hushållet längre. Tommy kommer verkligen framstå som den snälla av oss två. Han är alldeles för svag för henne, vilket hon vet om och säkert utnyttjar (det gör aldrig jag). I slutet av februari flyttar jag in hos Emma vid Fridhemsplan.

Expressens löpsedel idag:

Vanlig vintertrötthet kan vara smygande depression.

Är det inte snarare precis tvärtom?

---

Förresten: Idag, redan första dagen på min nya kurs, kom min blogg på tal på lektionen. Jag gjorde mitt bästa för att inte utstråla hur färsk jag är i sammanhanget, vilket verkade gå bra då läraren bara log och såg nöjd ut över att inte vara den enda bloggaren i salen (får man kalla sig bloggare efter bara en och en halv vecka?). Nu ska jag leta reda på hans!

Maybe we'll meet again someday MKV!

Google Earth alltså. Visst kan man ha synpunkter på att vissa länder syns mer detaljerat än andra. Inte helt oväntat är den norra av de två amerikanska delarna skarp nog för att man ska kunna urskilja diverse personer som råkat befinna sig på rätt plats vid rätt tidpunkt. Det är kanske heller inte så överraskande att Baghdad ligger högre på fokus-listan är andra för USA mindre betydelsefulla städer, såsom Västervik och Kramfors. Även Mexico är ett diffust, pixlat blurr (och jag har inte ens kollat på Afrika än!). MEN, trots allt detta är det ett, med vissa förbehåll, förträffligt dataprogram och dessutom mitt nya favvotidsfördriv. Google Earth har öppnat en helt ny värld för mig (att se uppifrån). Try it, you'll like it!

Tentaläsningen flöt på ganska bra hela dagen fram till dess att jag skulle laga mat. Naivt av mig att tro att laga mat skulle innebära att just bara laga mat, och inte en paus på tre timmar. Jag var ju inte ens särskilt hungrig, utan tänkte bara av någon anledning att "nu är det nog dags". Och igår försov jag mig för första gången på säkert två år. Det är något som inte stämmer. Man kan nästan tro att jag sådär fem år senare än alla andra gör revolt mot skolan. Kan inte förklara dessa snedsteg på annat sätt. 2 cool 4 school = jag.

Idag har jag för andra gången lyssnat på Belle & Sebastians kommande skiva. Första gången räknas ju förstås, men då rörde det sig om min vän Daniels recensionsex och han ville den gången spela upp sina favoriter (vilket jag naturligtvis har förståelse för. Jag hade gjort detsamma). Men nu, vid lyssning nummer två, har jag på allvar upptäckt skivans potential. Den är kanske inte klass med Storytelling (låten) och The Model, men sånt är ju inte avgjort såhär efter blott andra lyssningen. Fråga mig om ett par månader så får vi se.

En timme försenad gled Börje Salming fram till mig och stönade högljutt: "Öh, var é champagnen?". Kaxig kille det där.

(Now playing: Death Cab for Cutie - Your heart is an empty room)

Jag ska spela Xbox och dricka öl med min pojkvän ikväll istället. För hur dansar man till jazz egentligen?

Jag får prestationsångest av bloggen. Har svårt att riktigt förstå varför jag gav mig in i det här frivilligt igår. 
Borde egentligen lämna lägenheten, roa mig, träffa Dummy, plugga och laga mat. Men det är kallt ute, mitt huvud värker, soffan är skön och klubbar är dyra. Det talas om Fasching, men jag tror inte jag orkar.

Grattis alla ni som haft otur just fredagen den trettonde. Jag skulle också vilja kunna tänka "Äh, det är dagens fel. It's meant to beee" när jag drabbats av olycka. Hur kul är det liksom att ha otur en måndag då det inte finns någon naturlig förklaring till vad som skett?