so this is my angel youth?

Jag ligger så himla efter hela tiden. Midsommar känns ju inte alls särskilt aktuellt längre. Jag bara jobbar och jobbar och sover och ser på serier nu och hinner knappt ens tänka på att skriva. Men okej, midsommar var fint och sådär lite jobbigt perfekt och somdetskava. Jag och Kalle (par) firade med ett annat par på landet. Jag gillar par. Varför par är bra:

- Man är lika många tjejer som killar (i vårt fall).
- Man är alltid jämnt antal i spel (som i kortspel och utomhuspingis).
- Man får bra plats i en vanlig bil.
- Det blir inte bråk om vem som ska sova bredvid vem.

Har jobbat i tre dagar nu. Har redan kommit fram till att ett jobb på Pressbyrån inte ens känns sådär slappt bekvämt längre, utan bara jävligt ostimulerande och ja... tråkigt. Jag vill ha mer. Och något större. Och helst av allt något roligt. Min nya arbetsplats ligger i ett sjukhus förresten. Det känns konstigt att inte veta om den som har blommor i ena handen och som köper en chokladask eller en tidning ska ge den till en cancersjuk eller en nybliven mamma. Det går ju inte ens att störa sig på kunderna utan dåligt samvete. Det känns som att det är lite av en rättighet att få vara otrevlig och bufflig om ens fru ligger och dör liksom (och även om så inte är fallet så är det det jag intalar mig). Många patienter också. Dem får man hjälpa genom att öppna glasspapper och ladda på mobiler och plocka fram sugrör och sånt. Rätt klichéartat. Och sen en massa sjukhuspersonal såklart. Jag brukar tänka på hur de vikarierande läkarstudenterna måste se på mig och tänka överlägsna tankar. Och så tänker jag på hur de går runt och känner sig som medverkande i typ Grey's Anatomy eller Scrubs. Och när började egentligen överläkare se ut som en stereotyp jävla bild av en överläkare? Typ en kvinna har jag sett. De utan namnbricka är undersköterskor tänker jag.

Grisigaste konserten jag jobbat på igår. Ölen vi säljer i kioskerna är som sagt trekommafemmor och vi häller upp dem direkt från burkarna. Knäckte mina naglar fördärvade, och då är de ändå över lag rätt obefintliga. Halvt in i konserten hade vi kö ut i entrén och det har typ aldrig hänt innan. Och 45 kronor liksom. Är det värt ens om man är full?

Nationaldag idag då, och det skulle firas var det tänkt. Det skulle bli rosé ute bland snöliknande bomullsbollar som blåser från träden. Fint skulle det bli, om vi inte för fem minuter sen hade insett att Systemet är stängt vill säga. Dålig framförhållning. Jag hatar det.

Sjukt uttjatat nu, men solen drar i mig. Och den absorberas av min hud så att jag blir alldeles rosa och får lite ont. Men så är det. Först rosa, sen brun. Alla kan inte ha det bra, och jag är en av dem. Och jag vill också dricka rosé i Tanto ikväll och tänka att jag är så pass ledig imorgon att det kvittar om jag dricker hela flaskan. Jag vill inte vara instängd i Globen och sälja folköl för 45 jävla spänn till uttjänta hårdrockare, som oftast dricker hela den där flaskan oavsett dag. Jag vill vara avklädd, och ute, och bli rosa. Och sen brun.