so this is my angel youth?

Nu är det Valborg.

Alla har klätt sig för kallt.

Tråden om "medieprofilen" som skjutit i Gamla stan på Flashback har underhållit mig hela min hemmavarande-pga-sjukdom-dag i dag. Det finns ingen hejd på hur mycket folk skärmdumpar, gör relationskartor, kopierar Facebook-grupper ("hon är med i gruppen 'Slagkraftiga', verkar suspekt"), spekulerar i om mail kan vara tidsinställda, ifrågasätter huruvida man kan hinna åka från Östermalm till Stora Essingen, gulla med sin dotter OCH laga mat på 40 minuter, resonerar kring om man kan prata om man blivit skjuten i munnen osv. Ca 1500 inlägg nu. Roar mer än en Beck-film.

Sushin i Kungshallen kan vara den värsta jag ätit. Hundra spänn för en cm gurka kramat i 10 kilo ris. Jag äter wasabi med pinne nu för att det kännas värt.

Kalle i Åre, del 3

Kalle i Åre, del 2

Kalle i Åre, del 1

Vet ni? Jag har köpt en shakti-matta. En såndär liten madrass för 600 spänn som skär in i ryggen med sina flera tusen små underbara taggar. I love it. Den är det bästa som hänt mig sen jag fick veta att skärtorsdagen är halvdag (om arbetet tillåter, det gör mitt arbete). Men så i Metro i dag uttalade sig någon läkare om att mattan är bluff och att alla (jag) köpt den. Så typiskt läkare att inte kunna ta till sig något som inte är typ i pillerform. Min massör får mig att må hundra gånger bättre än läkaren som säger att jag har vatten bakom trumhinnan (fatta att jag typ har fått vatten bakom trumhinnan, stressrygg och pollenallergi på en och samma gång, alla symptom ihop är typ samma som hjärntumör=ångest).

Jag har alltså börjat gå på massage också. Subventionerat av jobbet. Jag älskar massören lika mycket som spikmattan. I går sa hon att min ena axelmuskel var som pansar. Inte bra tyckte hon. Mycket bra tycker jag. Det betyder att jag kanske inte kommer att dö trots allt, utan bara ska slappna av och tagga ner. Och där kommer spikmattan in. Blodcirkulation is on its way.