so this is my angel youth?

Första lördagen utan utgång på länge. Fast med morgondagen i åtanke så ska jag nog inte prisa mig själv för att jag håller mig hemma ikväll. Och kanske ännu mindre med tanke på helkvällen igår. Jag och David var sjukt klyschiga. Vi drack rödvin, diskuterade postmodernism och blev upprörda över hur fejkade Moderaterna är. David somnade till slut vid fotänden på sin säng och efter att jag gått vilse i labyrinten av korridorer och dörrar i hans studenthus så tog jag vägen förbi Debaser när jag åkte hem. Att vara hemma ikväll är nog inte bara att föredra, utan helt enkelt rent nödvändigt (även om jag gärna skulle sitta på Ace med en öl i handen).

Wasabi-ärtor är det nya snacket! De finns på China Supermarket eller vid naturgodiset i vanliga livsmedelsaffärer. För att få det lite mer exotiskt (än vad det egentligen är) så köper jag mina på det förstnämnda, såklart.

HERREGUD:

"Efter 115 år av demonstrationer är det dags att någon lyssnar. Att Sveriges arbetare år efter år ska behöva gå ut och demonstrera kan tyckas en aning märkligt. Någon borde fråga sig om socialdemokraterna verkligen är ett parti som värnar om de som arbetar. Kanske är det så illa att regeringen har kommit att ta dem för givet. En självklar resurs som alltid masar sig iväg till jobbet - oavsett hur hög skatten är. Nu är det hög tid att någon äntligen börjar lyssna. Vi moderater har alltid sagt att det ska löna sig att arbeta. Och nu säger vi att det framförallt ska löna sig att arbeta om man är en av dem som tjänar minst. Att som undersköterska eller vaktmästare få behålla 1000 kr mer i månaden gör stor skillnad. Sverige måste bli ett land där inte bara direktörer och vissa politiker ska ha rätt att drömma om en sommarstuga eller till och med ett gods! Sverige behöver helt enkelt ett nytt arbetarparti. /NYA MODERATERNA"

Typiskt. Om det inte vore för kungens födelsedag så hade kanske jag och Carl-Philip befunnit oss på samma valgborgsfest på söndag. Det hade ju kunnat bli världens bästa blogg-inlägg dagen efter.

Idag var jag inne i rummet där alla bortcensurerade filmklipp ligger. Där fanns hyllmeter av scener från filmer såsom Die Hard, Bröderna Lejonhjärta, Smutsiga fingrar samt flera titlar inledda med "Flickan som...". Statens Biografbyrå är rena guldgruvan, för de med udda intressen.

Produktiv dag, och den är inte ens slut. Vi har påbörjat filmandet av vår skolfilm, som för tillfället går under arbetsnamnet "Censurmannen" (det är INTE en Beck-film). Jag har dock lagt in mitt veto mot namnvalet samt mot den så kallade "boll-effekten" i redigeringsprogrammet. Jag hoppas och tror att de andra är på min sida.

När ens familj åker iväg någonstans och låter en stanna kvar i landet är man ett givet offer för presenter. Så tillsammans med en del andra grejer fick jag därför i söndags motta en box med alla säsonger av Sex and the City (inköpsplats: Beijing). Skivorna, till antalet 21 stycken, låg fint inbäddade i röd sammet och väldigt förnöjd började jag i lugn och ro titta på säsong fyra. Trodde jag. Inte förrän igår, då jag 18 avsnitt senare tänkte fortsätta med säsong fem, upptäckte jag det lite ovanligt hoppande händelseförloppet. Det visade sig att min "Disc 1, season 5" innehöll inte mindre än två senare avsnitt från önskad säsong, samt två avsnitt från säsong sex. Jag har en del tidigare erfarenheter av kinesiska kvalitetsvaror, så jag borde ju ha misstänkt något redan när jag såg att boxen innehöll sju säsonger, trots seriens endast sex inspelade. Undrar om jag ska orka ge mig in i något jobbigt sorteringsarbete nu och bränna skivor hit och dit, eller om jag bara ska låta mig roas på kinesiskt vis. Det sista framstår som mer spännande och mindre mödosamt. Precis som man vill ha det.

Use to be
so close,
use to be
near.
It hurts
to feel.
Remember all time love,
doesn’t it feel good?

Jag måste plugga, så jag säger det snabbt: The Radio Depts nya skiva är, inte helt överraskande, väldigt bra!

Om du någongång är i krokarna runt Fridhemsplan så tycker jag att du ska göra ett besök på av mig nyupptäckta China Supermarket. Det heter så, tro det eller ej. Där kan man inhandla diverse asiatiska delikatesser, och allt som krävs för att tillaga och äta dem, för inte alls särskilt frånstötande priser. Dessutom har de det största utbudet av olika sorters nudlar jag någonsin sett, om du är lagd åt det hållet.

Gick på en påskpromenad idag och faktiskt, jag älskar Kungsholmen. Här vill jag alltid bo. I hela mitt liv. Jag ska stanna kvar här, och aldrig lämna det igen. Bränn broarna! Äh, jag bara skoja.

Jag som trodde att alla skulle fly Stockholm i helgen. Plötsligt har jag både middagssällskap och listplats till klubb för kvällen, samt påskumgänge för imorgon. Helt spontant vill jag bara utbrista något positivt, typ såsom det ordnar sig alltid!

The Appleseed Cast på Kafé 44 den 23:e maj!

Jag tror bestämt att jag ska gå och köpa mig en utbildning.

Min vän Micke vet precis hur läget är:

"låt mig få slippa det här!

Ibland får bloggen lida.