so this is my angel youth?

Alltså, jag vet inte varför, men idag köpte jag en tia-lott till. Det var den sista i remsan, och jag kunde helt enkelt inte låta den ligga kvar själv. 20 kronor i vinst fick jag som belöning för min välvilja!

Idag hittade jag tjugo kronor på golvet på jobbet. Jag köpte två tia-lotter. Jag ångrar mig.

Har, utan en enda rast, arbetat sedan klockan halv sex och tio timmar framåt idag. Något jag nog faktiskt inte kommer finna mig i igen. Den tjocka dimman framför mina ögon vägrar att försvinna och en tredjedel av mig består av kaffe. En inte alls särskilt behaglig känsla.

Midsommaren det här året innehöll, precis som förra året, allt det som man allmänt sett kan koppla samman med högtiden. Traditionellt eller klyshigt, har svårt att bedöma, men vi drog det kanske lite till det extrema, eftersom vi gärna ville ge Eriks australiensiske gäst det svenskaste vi kunde erbjuda och komma på. Säckhoppningen, snapsarna med dess sånger och en av sällskapets blonda tjejer uppskattades nog mest.

Jag sitter och inväntar sällskapet som jag ska skjutsas av och med till midsommarfestligheterna vid Ekolsund. Jag är vid gott mod, blir det bara hälften så trevligt som förra året så är det bra nog.


Ett par minuter senare: Det slog mig just; vilket påtagligt positivt inlägg! Inte illa va?

Jag har besök i helgen, och en del att ta igen.

Appropå alla gamla filer (det lär inte bli sista gången jag återkommer till dem, det här får ni dras med), jag har hittat en del roliga saker också. Vad sägs om "Topplista över bra killar jag träffat, men inte varit tillsammans med"? Haha, kanske är DU med!

Sedan jag köpte min nya dator i december har min gamla vapendragare stått orörd. Tanken från början var att jag snabbast möjligt skulle föra över alla gamla filer till den nya, för att slippa dra på två datorer, varav en är väldigt stor och klumpig. Det blev inte riktigt som planerat, utan min gamla Compaq har hängt med och tagit onödigt stor plats i både två rum och en flytt under det senaste halvåret. För någon vecka sedan tröttnade jag och gick och köpte mig en extern hårddisk, även om 'tröttnade' egentligen inte är hela sanningen. Jag har även under den här tiden varit hemskt nyfiken på alla de filer som fortfarande legat kvar på den gamla datorn. Dvs bilder, musik, texter och annat viktigt. Idag har jag varit ledig och genomförde därför filöverförandet, uppspelt över att snart få läsa allt jag skrivit och sparat de senaste fem-sex åren. Effekten blev inte riktigt som jag väntat mig. Att läsa gamla, uttjänta tankar om allt som kändes viktigt då, var plötsligt inte alls spännande, utan fick mig mest att känna mig illa till mods, nästan på gränsen till illamående. Hade inte räknat med att behöva bli påmind om gamla jobbiga händelser, draman och olycklig kärlek. Det kändes väldigt opassande på en ledig och i övrigt väldigt bra dag. Usch, var jag aldrig glad?

Imorse när jag åkte med bussen till jobbet stod onyktra människor fortfarande i klungor utanför Spy Bar. Kan inte riktigt avgöra om det säger mer om mina nya, något inhumana arbetstider än om dem. Klockan börjar närma sig nio, och jag är redan villig att stänga ute sommarkvällen från mitt rum och gå och lägga mig. TROTS att Italien, om än dock utan Baggio, spelar sin första VM-match för i år.

Idag såg jag en tunnelbanevagn som var döpt till Inkognito. Varför döper man en tunnelbanevagn till det? Alla andra heter ju typ Göran, Anna och Michael.

Eftersom fotbolls-VM nu har dragit igång så tänkte jag lista mina all-time-favoritspelare:


Roberto Baggio - Jag har nog inga som helst godtagbara ursäkter för varför just denna man fick pryda mina väggar när jag var sju, åtta år. Det gjorde han iaf och det är ju bara fånigt att förneka. Jag hejar fortfarande på Italien näst efter Sverige, bara på grund av honom (och kanske Maldini).


Martin Dahlin - Min brors och sedan, eller kanske just därför, även min favorit. Han var iaf det viktigaste klistermärket i fotbollsalbumet 94!


Olof Mellberg - Förmodligen är det skägget och den vänliga uppsynen som tilltalar mig. Synd med den fula McDonalds-reklamen, men han vågar iaf stå upp mot Ljungberg. Och alla vet ju att det alltid är mycket mer sympatiskt att försvara än att anfalla!

Jag kom väldigt passande sent till första dagen på jobbet idag (det var INTE mitt fel, Ropstens-tågen kommer för alltid vara ett mysterium), men trots detta sa min arbetsgivare vid dagens slut att hon var väldigt nöjd och att hon gillade min känsla för service. Något jag nu alltså är berättigad att skriva i mina ansökningar, "bra känsla för service". Imorgon är sista dagen i skolan, och efter tre avslutade högskoleterminer och -klasser tar nog den här priset som den mest vemodiga att lämna. Jag tänker sörja på Trädgården.

Jag byter mitt kanske-(och antagligen inte-)jobb på Casino Cosmopol, mot ett mer säkert på Pressbyrån. Där har de minsann också spel och generösa ob-tillägg.

Jag har kommit fram till att möblerna jag har införskaffat genom mina år är väldigt oergonomiska ur dator-kropp-synvinkel. Ganska osmart då min utbildning, och egentligen även hela mitt liv (det smärtar att erkänna, men så är det), är uppbyggt kring den. Idag kände jag mig för krasslig för att åka till skolan, men har på grund av att vi är i slutet av ett grupprojekt ändå varit tvungen att pilla med skolarbete. För detta ändamål valde jag den eminenta platsen sängen, och här skulle man ju kunna sluta och tycka att det låter hur bra som helst. Men aldrig är allt helt bra (det vore ju förfärligt, då kanske man skulle få för sig att man var värd det och så kan vi ju inte ha det). När det kommer till stillasittande framför datorn så är det oftast två ställen i kroppen som gör sig hörda för mig - handleden och ryggen. Dock aldrig samtidigt, vid samma sittplats. Sängen = ont i handleden, skrivbordet = döden för ryggen. Nu har jag därför tagit de tjockaste böckerna jag kunde hitta i min bokhylla och låter dem fungera som armstöd. Och detta leder oss osökt fram till den datorrelaterade sjukdom jag tänkte skriva om från början - musarmen. Något som det talats mycket om, men som jag ärligt talat aldrig riktigt förstått vad det innebär. Hur yttrar sig musarmen? Var gör det ont? Är det musarmen jag känner av utan Bröderna Karamazov bredvid mig i sängen? *Tacksam för svar*

Kul med all publicitet kring beslutet om mobilfria zoner i tunnelbanan, när det samma dag bestämdes att det ska sättas upp kameror i stadens alla bussar. Rätten att konstant få prata i sin mobil ska minsann försvaras, medan rättigheten att få åka någonstans utan att någon har koll på vart är irrelevant att bry sig om. Märkligt skev fördelning av uppmärksamhet.