so this is my angel youth?

Det kan ha varit den mest opåskiga påsken någonsin i år. Till och med med snöovädret borträknat. Jag och Kalle har firat med en promenad runt Långholmen, att lyssna på James Taylor, att titta på Lost och en tapas-middag på Ramblas. Men det gör inget. Påsk har väl aldrig varit en högtid känd för att vara speciellt viktig. Fyra dagar i rad ledigt är väl det enda bra kalaset för med sig. Jag gömde iofs ett påskägg till Kalle igår. Mittimellan. La ner några choklad-ägg i papper för syns skull, och självklart är det de som fortfarande inte är uppätna. Alla sex: kvar.

Idag funderar jag på om utgång är rätt val ikväll.

För: Är ledig imorgon, det kan bli roligt, har aldrig varit på Operaterassen, borde göra annat än att se på film.

Mot: Har druckit vin i flera dagar, bakis imorgon, jobbigt att snygga till sig, film är ju alltid trevligt.

Det gjorde mig nervös, utan att veta varför. En gång svarade jag hans namn på frågan vilken känd, svensk kille jag helst skulle ligga med. Då vill man ju inte gärna fråga typ "Var det kul att spela Strindberg?". Man vill ju verka åtminstone lite smart och belevrad. Kanske inte rada upp Strindbergs samtliga verk. Men typ.

Men jag tror att det gick bra. Han var på semester och sa att han tagit tid bara för mig. Och det litar jag ju på såklart.

M - Tyko vill gå ut (man får ge order när man är sjuk).
K - Mm.
M - Tyko vill ut.
K - Ja.
M - Nähe, du vill visst inte hjälpa (öppnar fönstret).
K - Det var inte med i min dröm.
M - Nähe, är det nåt mer som inte är med i din dröm?
K - Gubbrock.
M - Jaha, något mer?
K - Nä, sen var allt med.

- Det är fredagkväll
- Man är ensam
- Andra umgås
- Man ser på Let's dance (trots att 1. jag inte jobbar, 2. det är trist)
- Man mår illa av tanken på snacks

Idag började jag förresten se en film där det var "improviserad" sång redan i första scenen, och sen ja... i alla scener. Stängde av efter fem minuter. Klarar inte av det alltså.

Men här är en fin tolkning av en fin sång:

Köpte en termometer idag. Jag kör in den i munnen en gång i halvtimmen, eftersom det ju är så spännande att se hur gradantalet påverkas av vad och hur jag äter, ligger, gör. Och så fick jag hostmedicin med morfin i utskrivet av vårdcentralen idag. Den blir man tydligen dåsig av. Men vet inte hur ska jag kunna jämföra ett dåsigt tillstånd med det rätt tunga huvudet jag redan har.

Nu ska jag laga till min nudelmiddag. Det är den enda jag kan äta på sidan av bafucin och blåbärssoppa.

Jag är sjuk igen. Och jag tycker fruktansvärt jävla assynd om mig själv. Tre veckor sen senast, och då som nu under mina fyra lediga dagar. Å andra sidan ganska välprickat, för största ångesten är ju inte febern utan att jag kanske måste ringa med min rossliga röst och sjukanmäla mig över helgen igen. Att tvinga någon att ta sin lediga lördag och jobba. Istället för mig.

Jobbar nu. Lugn kväll, och redaktionen är tom. Har nästan ätit upp en hel ask Läkerol salty licorice, och det känns i magen. Kaffe från maskinen på det så blir allt bra. Och ikväll kommer baby var hemma när jag kommer hem:

Äh, chokladglass och gamla foton och Youtube och tanken på Paris-biljetter gjorde allt bra till slut. Kalle kröp ner i sängen och pussade mig på kinden vid fyra. Han är otrogen med Acne.

Jag kan inte fördriva tid längre. Förr var det det jag gjorde bäst. Att försvinna iväg, rent bildligt. Annat tar upp tid nu. Jag behöver inte få tiden att gå längre. Det löser andra åt mig. Men så fort jag är själv, som nu, så funkar det inte. Jag känner mig intresselös. Intresselös och intetsägande. Är jag så självuppoffrande? (Nä va?) Att allt har försvunnit ur mig? Okej för dator. Okej för tv. Okej för att laga mat. Och okej för att ta en kvart för att äta den. Men sen då?

Ikväll, är en tråkig jävla kväll.