Norrut

Nu är jag tillbaka i Stockholm, men vill inget hellre än att vara här: trysil. Fast eftersom jag ska dit imorgon så väger väl inte min självömkan särskilt tungt. Förutom i mina egna ögon, givetvis. Att vara isär är att vara alldeles för långt borta, och nu räcker det.

EVERY INCH OF MY SKIN IS CRYING FOR YOUR HANDS

Västervik ger ingen inspiration. Aldrig är det så svårt att blogga som här. Men ikväll är det iaf juldagsutgång, så jag kan ju om inte annat skriva att jag nog kommer bli full och att jag nog kommer springa på folk jag inte har träffat på länge. Både sådana jag vill träffa och sådana jag inte vill träffa lika gärna. Men sånt kan man ju ha överseende med. I synnerhet om man är full. Och jag kan tänka mig att det framstår som om jag redan nu, när jag skriver det här inlägget, är onykter. Men så är det verkligen inte. Det är bara Västervik.


HAPPY X-MAS!

   

...

perfect

Pepparkaksproffs

pepparkakor

Fairytale of New York

Jag har så smått blivit ersatt av en ny kille på Pressbyrån. Fick inte jobba en enda dag förra veckan, vilket i kombination med att Kalle också är ledig gjorde att varje dag kändes som lördag. Fast helgen är ju alltid helg, och den gångna har varit en väldigt trevlig sådan. I fredags hade vi en trång förfest i Kalles rum, som till en början kretsade kring astronauter som käkade tyngdlösa geléhallon i rymden. Typ månlandning light. Vid det vi trodde var lagom tid åkte vi till Konstfack där vi möttes av den sjukligt långa kön, som inte alls tog slut bara för att man kommit innanför dörrarna. Men in skulle man ju, så vi fick acceptera läget. Julkänslorna har för övrigt börjat svalla så smått också. Vi försöker ligga i med glögg, The Pogues, Ensam Hemma-filmer och annat som hör till, men det går ändå lite trögt. Idag ska vi baka pepparkakor, och det kan ju faktiskt inte slå fel.

Hornstull - Fridhemsplan

Västerbron i minusgrader, klarblå himmel och med Connected i öronen. Bra väg, men bäst i andra riktningen.


Tror att stridsyxan är nerlagd i hushållet nu. Jag flydde fältet (lägg märke till mina krigsreferenser) frivilligt fram till dess att hennes kille insjuknade i vinterkräkisen i vår lägenhet. Då blev jag istället beordrad, eller kanske snarare rådd, att inte vistas hemma på ett par dagar. Så jag höll mig borta lite till, och nu verkar vi vara på god fot med varandra. Åtminstone hon med mig. Jag är ju för feg för att klaga såklart.


Och hur har det gått med vykorten förresten. Inblandade: kommer de aldrig fram?


Mr Tough

Bloggen verka fungera igen. Eller? Jag provar och hoppas på det bästa.

Personen jag bor tillsammans med har låtit mig veta att det faktiskt inte är okej att min pojkvän är hemma hos oss så pass mycket som han är. Att han faktiskt inte alls sover här fem dagar i veckan och att hennes egen kille praktiskt taget bor här periodvis verkar inte alls påverka hennes bestämda uppfattning om att jag och Kalle måste dra ner på umgänget inom ytan av vår lägenhet. Hennes tyngsta argument mot hans frekventa (?) besök är att vi plötsligt blivit tre istället för två personer som sliter på lägenheten. Och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, för vem bryr sig om sånt egentligen? Det är så pinsamt uppenbart hur hon egentligen skulle vilja bo själv. Hur hon helst skulle vilja slippa se mig de två sekunderna varje dag då hon passerar dörren till köket när jag lagar mat. Kyliga blickar kan jag ha överseende med eftersom jag betalar hyra, men att hon sätter regler som om hon vore Franco känns inte helt okej, såå... kanske flytt igen?

Late summer of Barcelona

Tillbaka i Stockholm, nöjd och belåten. Var som sagt först i London på hardcorefestival på The Forum (2) med pappa, syster samt systers kompis (1). Väldigt trevligt även om hc i tio timmar blev lite väl långdraget.

1
 2

När de andra åkte hem på söndagen fortsatte jag vidare mot Barcelona, där en efterlängtad ung man (4, 6, 8 osv) tålmodigt väntade. Vi bodde i Raval (2) och förgyllde dagarna med att dricka kaffe i solen (4, 18), besöka imponerande byggnationer (12, 13) och mindre imponerande kyrkor (10, 11,  observera Lonely Planet i händerna på Kalle!), åka linbana (7), äta på flashiga restauranger (14, 16), dricka öl på uteserveringar (9) och tillsammans med Hannes och Emma (17), ha stora visioner för vykort och sedan inte vara lika entusiastiska över att skriva dem (15), promenera vid vattnet (5, 22), äta Döner (8), gå på onödigt stor pop/elektro/techno/allt-klubb (21), ha picknick i sängen (19, jag känns lagom naturlig framför självutlösaren), äta sushi (20, Hello Sushi!), stoppa fötterna i sanden på stranden (6) och bara ha det allmänt bra. Bästa veckan på mycket länge.
3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22

Vi gillar Barcelona

Bortsett fran lite problem med toalettlas, utspillda vatskor och ovantade hal i marken sa mar vi valdigt, valdigt bra.

Oversatt foljande mening till svenska sa far du ett vykort!:
Arenques grandes cocidos en salsa de eneldo.

Androgyna tendenser

Jag gick upp halv tre i forrgar (eller var det igar?) och tog en 80-kronorstaxi till stationen for att hinna med min flygbuss. 80 j-a kronor for att aka Fleminggatan ner och over Kungsbron. Kunde inte bestamma mig for om chaufforen var en kvinna eller man. Jag vet fortfarande inte. Sakert en kvinna, annars hade det val inte blivit 80 spann sadar mitt i natten? Sov hela flygresan och landade lokal tid atta. Det kandes som om klockan var fyra pa eftermiddagen. Trevlig lang dag dock. Oxford street och Camden. Vi at kinesisk middag med fejkkott. Tom rakorna var soyaprotein. Det var ganska osmakligt. Somnade halv nio och vaknade tolv timmar senare. Idag ska vi lyssna pa hardcore.