so this is my angel youth?

Det är så konstigt att lyssna på vissa låtar i sina orätta sammanhang. Inget nytt, lika för alla. Jag vet, men jag känner ändå att jag måste konstatera det. Färjemansleden är liksom varje bussresa till jobbet i somras. Kungsgatan ner, förbi Stureplan, Valhallavägen fram. Jag kan känna bussen skumpa, se solen gå upp och känna lukten av morgonblöt asfalt. Please don't talk to me är tidiga fredagskvällar i Fridhemsplan. Det smakar öl och hopp och fjärilar i magen. Razzle Dazzle Rose är promenader längs hela Fleminggatan. Från hem till Hötorget, och från Hötorget till hem. Sol och svettigt och sommar. Jenny Again är mörka höstkvällar i Hornstull. Med hållihanden och popcorn och hångel. Början på nåt bra. Your ex-lover is dead är pendeltåget till skolan förra våren. Med sol i ögonen och göraslut i bakhuvudet. Likaså Where stars are made. Kan nästan bara lyssna på dem efter varann. First kiss feelings vs. everyday sensation är Pressbyrån. På ett bra sätt. Varje dag vid öppning - kylig sommarmorgon, han som alltid köpte apelsinjuice, lukt av nybakat bröd och smak av utspätt kaffe. Varför är det så?

Inte nog med att jag inte skriver i min egen blogg, jag har dessutom hur många olästa bloggpostningar som helst att ta igen. Och ju längre jag väntar, desto fler blir de. Och det stör mig, för jag vill hänga med. Har inte använt min Favoriter-lista på säkert en vecka, och det är i sammanhanget en vecka för mycket. Och nu är jag samboende på riktigt, och jag kan faktiskt knappt tro att det finns något lyxigare. Och kanske har allt detta ett samband, men isf gör det inget. Då är det värt det.

Jag vet vilka som vinner Wild Kids (och jag ångrar mig nästan lika mycket som när jag under några svaga sekunder under en soluppgång i somras bad Kalle berätta om slutet i Six Feet Under)!

Det känns rätt uttjatat att skriva om solen nu. Och kanske framförallt just idag när jag kisar in i den och endast kan känna hur huvudet värker. Hur kan det som roade så igår tynga ner en så oerhört idag?

I ma(c) kan man inte skriva (c) utan parentes. Konstigt. Det tycker jag med. Man får typ skriva x.

Om inte Kalle slutar alltför sent ikväll tänker jag koka kaffe, vispa grädde... och låta Gallianon skrämma iväg min sjukdom som så gärna sätter klorna i mig, men så motvilligt vill lämna mig.