Imorgon, om jag får be:

08.50 går jag upp, gör det vanliga och skiter i frukost.
09.40 tar jag tunnelbanan till Hötorget och möter upp Sus för att fixa skolprojektsärenden.
10.20 går vi till skolan och skolprojektar. Vår idé fungerar utmärkt även utanför våra huvuden och vi blir nöjda.
12.30 äter vi lunch, jag troligen nudlar, trots att det är lönefredag.
13.10 fredagsflamsar vi och försöker göra något konstruktivt. Vi får ur oss en flash-banner som är sådär.
14.30 tar jag bussen till Gärdet för ett möte i ett sifferhus.
15.00 säger vi hej, tar varsin kaffe och sätter oss i kafeterian.
15.20 skakar vi hand.
15.23 ringer jag Kalle och säger att jag har fått jobb.
Sedan tar jag helg.

Missuppfitta

Har insett att jag bara skriver de kvällar då jag är ensam hemma. Så kanske blir det inlägg varje dag den här veckan. Att tv tar sån tid. Hur som helst. Det jag tänkte skriva var att ensamhemma ikväll har fått mig att börja titta på Californication. S01E05 står på 96,7% nu. Har så smått blivit fast efter bara fyra avsnitt. Download complete. Jaha. Men måste väl slutföra det här inlägget nu när jag ändå börjat.

Jag håller inte alls med om att Duchovny känns felplacerad som huvudperson. Aliens och ljussken i skogen känns jättelångt borta. Lite som om han aldrig spelat någon annan. Precis som med Dexter, som trots att han var en sådan övertygande begravningsbög, känns som världens bästa seriemördare. Många döda kroppar bland hans roller förresten. Precis som vi andra har fastnat i livsmedelsaffärer och på ålderdomshem, så har han gått ner sig i lik-träsket.

Regnbågsfärger igen

Jag äter kolhydrater, hela tiden. I form av pepparkakor, små salta kex och tunnbröd som smakar papper men ändå ganska gott, "Flatbröd". Berondeframkallande. Och så står ZTV på i bakgrunden och det är ju faktiskt ganska bra när musikredaktionen rekommenderar. Jag gör en kolla upp-lista som just nu består av Beirut och Vampire Weekend. Det verkar lovande.

Och så längtar jag. Efter att få äta sushi, dricka rött vin, spela kombo-Pop'n music och ha en alltid varm hand i min. Kanske se ett avsnitt av nån neverending serie. Eller bara ligga i sängen och lyssna på Tunng.

Bookmark this page

Höll just på att få panik när jag i jakt på en blogg såg att alla mina bokmärken på datorn var borta. Och för att ni riktigt ska förstå innebörden av detta så borde jag kanske tillägga att dessa bokmärken har samlats under åren ca 99-07. Åtta år! Blev nästan pinsamt lättad när jag insåg att jag sitter vid min skoldator som jag faktiskt inte samlat några bokmärken alls i. Vilket när jag nu skriver det framstår som ganska konstigt. Men iaf, det skulle ha varit som att tappa min mobil. Då kanske ni förstår.

Dricker nu min fjärde kopp kaffe för dagen och försöker bestämma mig för om jag ska åka och titta när Tv400 sänder live-talkshow. Jag gillar ju Kalle. Och jag gillar ju action. Så Kalle in action är ju minsann en vinnande kombination. Okej, jag åker. Tråkiga gäster idag iofs. Men vem bryr sig om kändisar? (INTE JAG).

Och förresten så var jag och såg Arcade Fire i måndags. Fick det i födelsedagspresent av Kalle, vilket iofs inte spelar nån roll eftersom jag nog skulle ha gått ändå. Eller, klart det spelar roll. IALLAFALL. Det var så otroligt, himla fint. Jessica skrev ett
inlägg om hur hon skulle ha reagerat om hon varit där (hon var sjuk), och typ så kände jag. Minus att gå ner på knä. Jag lovade nästan att jag skulle göra istället för henne, men lät bli. Sånt måste ju komma sponant och ogenomtänkt. Skulle någon verkligen göra det annars?