Lev väl
Jag har fått magkatarr. Tror jag. Det mesta visar på det. Så nu blir det ändring på jobb-vanorna:
- Inget kolsyrat vatten, alls.
- Stå upp vid skrivbordet och sträcka på mig sammanlagt minst en timme om dagen.
- Äta i alla fall något som kan klassas som frukost, varje dag.
- Dricka bara en kopp kaffe om dagen på vardagar. Utan undantag.
Texmex
Känner man sig någonsin så sorglig som när man hackat upp alla grönsaker, lagt dem i oika skålar, kokat linsröra, värmt skal (och mjuka jävla bröd!) och ens pojkvän ringer och säger att han inte hinner hem till middagen? J a g t ä n k e r i n t e ä t a t a c o s e n s a m.
Vad tycker du om det här då, kinesen?
Såg Janne Josefssons Debatt från Kina i går. Vilken freakshow. Han hade bjudit in olika kines-paneler med studentkineser, diplomatkineser och arbetslösa kineser som skulle svara på de svenska tittarnas frågor om allt från mat till studentupproret -89.
Tittare: När jag var i Kina såg jag att ni hade hundar i burar utmed gatorna. Varför har ni det?
Kines: Det har verkligen inte alla, det är inte särskilt vanligt.
Janne: Joho, jag såg att det fanns hund på menyn på en restaurang jag var på. Varför har ni det?
Stor humor.
Och sorgligt. Vad tror man egentligen när man ställer sex kineser mot väggen med västvärldens alla åsikter om deras konstiga vanor? Där står de och ska förklara och försvara (och dessutom representera) saker som de vet inte är accepterade hos oss, men kanske hos dem just för att det faktiskt är logiskt att äta hund när man också äter gris. Uppenbar kulturkrock.
Men inte för Janne Josefsson, som irriterat och undantagslöst försökte skapa debatt i precis alla frågor, och dessutom inte på hela programtiden kunde inse att det faktiskt var tio sekunders fördröjning när tittarna ringde, utan hela tiden ba "va? va? ställ din fråga nu, va?".
Och då är till och med hans brist på självdistans typ den charmigaste egenskapen han besitter.
Gör era pojkvänner sådana här matlådor till er?
Hopp
Alltså det här med Holm. Vi pratade om det hemma i dag, att man liksom inte vill att han ska vinna för Sveriges skull, utan för hans egen. Han är som ett barn man vill göra glad. Säga att hans teckning är fin liksom.
Dagens tankenöt:
var är dressingen?
Att överleva en helg på jobbet: godispåsen
6 h sömn, 11 h jobb
Hade sett fram emot tennisfinalen i dag. Den skulle hjälpa mig genom min elva timmar långa arbetsdag ensam på redaktionen. Men nu orkar jag inte. Inte alls. Vill bara hem och sova, eventuellt lägga mig i soffan, trycka min kille mot mig, med ansiktet in under hakan. Och sen kanske somna just så.
Vidas privadas
Okej älskling, nu gifter vi oss. Gael ska ha
barn.
Flaggan i topp
Jag skulle vilja vinna ett OS-guld. Att stå och gråta på prispallen, det verkar så nice.
I got an issue with all your issues
Fester är trevliga. Ibland är de häftiga. Ibland får de hybris. Som i dag. Pratade med min bror som hade varit på Norrmalmstorg för att försöka få en biljett till Grolsch/Vice-festen. Där hade de, ackompanjerade av en DJ, stått på en minibuss och slängt ut 30 biljetter till desto fler personer. Som ett jävla godisregn.
18 typiska Vice-läsare.
Break my heart, I sing my song
I kväll efter jobbet åker jag till Göteborg, och jag vet att det kanske är överspelat för många, men jag tycker minsann att Broder Daniels konsert i morgon tio i elva är den absoluta höjdpunkten under den här helgen och kanske under hela sommaren. Jag tror att det kan bli så jävla bra. Kanske inte för att det betyder så mycket längre, men för att det en gång gjorde det.
Att ta plats, det är inte det som stör
Lyssnar på Sommar nu om dagarna för att stå ut med tristessen som jobbet innebär när det är lågsäsong. I dag Annika Norlin, i går Martina Lowden (vars namn inte alls uttalas LowdÉn, utan på det lite mer internationella sättet - LOW-den, jag den sista att inse?). Jag har förstått att hon har fått väldigt mycket skit för att hon skulle vara uppblåst och överlägsen. Jag har inte läst hennes bok och heller aldrig hört, sett eller läst något hon uttalat sig om, och har därför inte kunnat tycka något alls om henne. Jag har hört OM henne, men det är också det enda. Bland annat har jag fått höra att hon trots sin uppblåsthet är en mycket lyckad, smart och fulländad person, någon att sträva efter att vara. 24 år, en släppt bok, egen tidskrift och vad jag förmodar - respekterad. Men det enda jag kunde tänka när jag till slut hörde henne var: så oerhört tröttsamt att vara som hon. Hon verkar så uppfylld av något. Uppfylld av uppblåstheten. Eller kanske av strävan att motsvara bilden folk har av henne som uppblåst. För ja, det var så hon kändes. Som någon som ville vara uppblåst.
Men kanske egentligen inte var det.
Om, gör det det snyggt
Hej
Står dessvärre i kö
Semestertider är orsaken
Nästa vecka kommer vår ipodspecialist tillbaka
Skicka de anställda på skrivarkurs för i helvete.
Livet
I helgen ska jag till en plats där man kan ligga naken i ån och känna vattnet porla mot kroppen. Det blir en bra helg.
