Happiness is only real when it's shared?

Jag kan inte fördriva tid längre. Förr var det det jag gjorde bäst. Att försvinna iväg, rent bildligt. Annat tar upp tid nu. Jag behöver inte få tiden att gå längre. Det löser andra åt mig. Men så fort jag är själv, som nu, så funkar det inte. Jag känner mig intresselös. Intresselös och intetsägande. Är jag så självuppoffrande? (Nä va?) Att allt har försvunnit ur mig? Okej för dator. Okej för tv. Okej för att laga mat. Och okej för att ta en kvart för att äta den. Men sen då?

Ikväll, är en tråkig jävla kväll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback