so this is my angel youth?

Sedan jag köpte min nya dator i december har min gamla vapendragare stått orörd. Tanken från början var att jag snabbast möjligt skulle föra över alla gamla filer till den nya, för att slippa dra på två datorer, varav en är väldigt stor och klumpig. Det blev inte riktigt som planerat, utan min gamla Compaq har hängt med och tagit onödigt stor plats i både två rum och en flytt under det senaste halvåret. För någon vecka sedan tröttnade jag och gick och köpte mig en extern hårddisk, även om 'tröttnade' egentligen inte är hela sanningen. Jag har även under den här tiden varit hemskt nyfiken på alla de filer som fortfarande legat kvar på den gamla datorn. Dvs bilder, musik, texter och annat viktigt. Idag har jag varit ledig och genomförde därför filöverförandet, uppspelt över att snart få läsa allt jag skrivit och sparat de senaste fem-sex åren. Effekten blev inte riktigt som jag väntat mig. Att läsa gamla, uttjänta tankar om allt som kändes viktigt då, var plötsligt inte alls spännande, utan fick mig mest att känna mig illa till mods, nästan på gränsen till illamående. Hade inte räknat med att behöva bli påmind om gamla jobbiga händelser, draman och olycklig kärlek. Det kändes väldigt opassande på en ledig och i övrigt väldigt bra dag. Usch, var jag aldrig glad?