so this is my angel youth?

Gick till Fridhemsplan idag. Stockholm är aldrig så fantastiskt som från Västerbron. Stora är känslorna jag har känt där. Större än något som får plats i mig. Fortfarande. Förra vintern skrev jag det här, och precis så var det idag. Samma låt. Samma bro. Och stanna vid 'Det litterära Stockholm'-skylten högst upp, och läsa den, utan att minnas vad som står.

Och nu sitter han bredvid mig, och svär över sin dator. Men bron skiljer oss inte åt längre.

Så det gör inget.