Pykish
Vår katt har försvunnit. Och med den mitt hjärta. Saknar honom mer än jag någonsin trodde att jag kunde. Vill att han ska komma hem nu nu nu. Det går inte fem minuter utan att jag kollar mot fönstret där han alltid sitter med sin lilla rosa nos och vill komma in. Och i alla fall någon gång i timmen öppnar jag fönstret och ropar efter honom. Högt så att det ekar mellan husen. Men inga jamande svar hörs från andra sidan gården, och inga små springande steg i gruset.
Han klarar inte världen utanför bakgården. Jag vill inte ens att han ska veta om den. Söta lilla kompis. Han kommer inte att klara sig.
Kommentarer
Postat av: martin
det var en fin kärleksförklaring till er katt!!
Postat av: martin
som jag förstås hoppas kommer hem omedelbums!
Trackback