Åk. Men kom hem snart.

Under allt vi gör nu, under varje liten, stor, vardaglig, festlig, romantisk, oromantisk jävla grej vi gör, kan jag inte låta bli att tänka att jag kommer att få vara utan det i två månader i sommar. Två månader är åtta veckor, och åtta veckor är åtta veckor alldeles för mycket att vara isär. Inga promenader utmed Årstaviken där vi tittar på båtar, inga pussar i nacken som kittlas, inga fötter mot dina som du hatar, inga tacos på lördagkvällarna, ingen jag som ligger på din mage i soffan, inga bad på Långholmen då jag får panik, inget åka båt på landet då jag drar upp alla fiskar, inga parkvällar med för mycket vin, ingen frukost på cafét i hörnet, ingen halalskinka i kylen, inga nattbad på Reimersholme, ingen soluppgång på Svanö, inga sena avocadofrukostar, inga promenader hem på Hornsgatan mitt i natten och ingen kropp.

Ingen kropp att krypa så nära i sängen att vi upphör att veta vilka kroppsdelar som tillhör vem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback