Ensamhet
Jag blir helt sjuk av att sitta här kväll efter kväll helt ensam. Sjunde dagen i rad nu. Jag blir liksom verklighetsfrånvänd fast med koll på vad som händer. Att jag överdriver småsaker är kanske det tydligaste symptomet. Såg till exempel nyss att Zlatan kommit hem till Sverige igen och jag ba "Zlatan är hemma, herregud, how can I have missed? Snabbt hitta bild" fast det bara gått tja... 30 minuter? Tack vare min singelkollega Sandra (är man singel får man jobba på högtider (äh, hon ville jobba)) så börjar min semester redan imorgon, och sträcker sig knappt två veckor framåt. Kan låta lite, men att ha betald ledighet hör inte till något jag är van vid kan jag säga.
Och i natt drömde jag att Kalle gjorde slut med mig. Han drog till Baskien med nån tjej som han träffat på sin kurs (?) i Turkiet. Mycket märkligt. Och tillräckligt smärtande för att jag skulle vakna med ett ryck och liksom försiktigt trycka mig så hårt jag kunde mot hans rygg, som han passande nog vänt emot mig.
"Jag skaa inte göra slut med dig" var jag tvungen att få höra innan allt var bra igen.