so this is my angel youth?

I dag gjorde jag något mycket sorgligt. Jag läste klart min bok på tunnelbanan, trots att jag bestämt mig för att låta bli. Den var liksom värd att bli utläst under en varm filt framför en brasa typ. Men istället så satt jag där inför allas beskådan och så bara "hopp, det var det", slog igen boken och så åkte jag vidare. Som om inget hänt. Trots att någon dött och de i slutet fick varann.