so this is my angel youth?

Magasinet King har gjort en undersökning och kommit fram till att var fjärde svensk kille rakar pungen. Efter att ha läst det, läst en kommentar på det i en annan blogg och dessutom haft exakt den diskussionen ute på landet för någon vecka sen så känner jag att detta måste kommenteras, för det känns... jävligt utspårat.

Samtalet jag själv deltog i gick till ungefär såhär:

Tjej i sällskapet: Jag kan räkna de tjejer jag känner som inte vaxar sitt könshår på salong på en hand.
Jag: Nähä, menar du allvar? Det kan ju inte stämma.
Tjejen: Jo.
Jag: Ja, men okej bikinilinje, men inte allt väl?
Tjejen: Jo, herregud. ALLA gör det.
Jag: INTE JAG.
Kille i sällskapet: Alla mina killkompisar rakar sig också.
Jag: Vadå? Alla?
Tjejen: Ja, och du ska höra vad de säger efteråt om de har gått hem med en tjej med buske.
Jag: Men det är ju helt sjukt. Hur äcklig känner inte jag mig nu då?
Tjejen och killen: Nää, men, det är ju inget fel att inte göra det.

Och nä, det fattar jag väl. Men likjävlaväl så tas håret bort. Allvarligt, när började man bli omtalad under middagar för att man har hår mellan benen? När blev det fel att inte låta någon okänd person rycka bort ens hår när man själv ligger naken på rygg och sprattlar? Eller snarare, när blev det ens skyldighet att göra det?

Jag känner inget behov av att vaxa mig. Ingen jag ligger med klagar om jag låter bli. Men det är klart att tjejer får vatten på sin kvarn om killar hånskrattar åt dem. Det stör mig oerhört att killar pratar om det som om det vore en självklarhet, jag vägrar gå med på att det är det. Och ändå är det något som får mig att känna att jag inte riiiktigt är den tjej jag borde vara. Och DET är sjukt.