Kattmage på kläder
Min förkylning försvann någonstans i lördagnatten bland långa köer och jobbiga substanser. Så jävla skönt. Trodde jag skulle gå med den en gång till i typ två veckor.
Häromveckan skrev förresten någon matexpert i DN om komiform-mat och sunda matvanor. Jag läste praktiskt taget hela artikeln högt för Kalle för att vi äter nästan allt på listan regelbundet (bortsett från blåbär, choklad och lax på grund av att 1. man inte tänker på att det finns, 2. det finns godare saker, 3. det är fisk). Och då var man ju stolt. Såklart.
Men så slog det mig, att jag ändå går och blir förkyld, är trött, blir stressad, får trist hy, är svag, får ont i huvudet och har kalla händer. Jag är inte alls i, utan väldigt ur form.
Och jo, annars är väl allt bra. Upptäckte igår kväll innan jag gick och la mig att vår katt gått på toa med sina magsjuka lilla kattmage i vår klädkorg, där vi lägger rena, inte smutsiga, kläder som är redo att användas igen (ja, innan igår kväll då). Imorse insåg jag att han gjort samma sak i korgen med halsdukar i hallen, och att anledningen till att jag ens kollade i den från början (min svarta halsduk) så att säga var det största offret i härvan av tyg.
Sen var klockan sju och jag drog till jobbet. Och nu sitter jag här. Och klagar.