Hopp

Jag fick veta att Anders Göthberg hoppat från Västerbron förra tisdagen. Hade inte tänkt skriva något om det, men nu efter att ha sett det i tidningarna så känner jag att jag vill göra det ändå. Och såklart, det är tragiskt, vansinnigt, idiotiskt och sorgligt. Men mest av allt tycker jag att det påminner om gamla tider. Han blir liksom någon slags symbol för min tonårstid nu. Typ död, förbi, bortglömd och påmind. Mest av allt påmind.

Om Angelicas slinguppvärmda plastgolv, kalla nätter på stan, hur det är att vara ett fan, fredagsfester i Tinas tomma hus, dödsallvarliga samtal på Mirc, feministgrupper, skitsnack och neverending stories.

Såg ljusen på Västerbron förresten. Han hoppade mot Sthlm. Bra val.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback