Come give me love osv.

Nu är jag, om jag inte varit det innan, trött på att vara ensam hemma. Och jag vet att varje inlägg jag skrivit sen han åkte på något sätt mynnat ut i att han är borta. Men det känns liksom inte så himla viktigt att låtsas vara oberörd. Lägenheten är inte det den ska vara när inte han är i den. Den är alldeles full av saknad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback