Svarta svanen
Ja, så igår kväll/natt slogs jag återigen av det där dåliga samvetet som i stort sett alltid ser till att infinna sig när jag besöker min egen blogg numera. Jag har fått uttalat för mig att jag har börjat tappa. Och ja, det har jag väl. Ett inlägg i veckan är ju inget att gå och vänta på. Framförallt eftersom det knappast rör sig om några litterära stordåd. Då, kanske då, skulle det vara värt att se fram emot. Svik mig, det är vad jag är värd.
MENÄRLIGT, jag har faktiskt en del annat att stå i. Om en vecka står jag till exempel och lagar 1200 portioner mat i ett kök normalstort för en lägenhet. Och det är rätt annorlunda när man är van att laga för två. Det är inte riktigt läge för att spontanhandla på ICA och gå och fundera på att "hm, fetaost vore gott". Nä, planering är på sin plats. Budget, evighetsinköpslistor, grossistkundkort , brist-på-kylförvaringsångest - you name it, I got it.
"Vi är hungriga".
MENÄRLIGT, jag har faktiskt en del annat att stå i. Om en vecka står jag till exempel och lagar 1200 portioner mat i ett kök normalstort för en lägenhet. Och det är rätt annorlunda när man är van att laga för två. Det är inte riktigt läge för att spontanhandla på ICA och gå och fundera på att "hm, fetaost vore gott". Nä, planering är på sin plats. Budget, evighetsinköpslistor, grossistkundkort , brist-på-kylförvaringsångest - you name it, I got it.
"Vi är hungriga".
Kommentarer
Trackback