Sagan om gumman som handlade för lite
Alltså reklamen i förra inlägget. Jag undrar hur samtalet gick när de kom fram till att det var en bra idé. Det känns som om Svenskt Näringsliv gör parodi på sina egna åsikter och liksom skriver sin egen konsumtionskritik. Hur skulle folk inte kunna känna sig knäppta på näsan efter en mening som "så kan det gå om man lyssnar på arga tanter och farbröder och slutar handla"? En jul utan shopping är en tråkig jul är liksom budskapet. Och ja, det är väl en generell uppfattning, men knappast något man gärna skyltar med som en bra sak, eller?
Och sedan "än värre gick det för den fattiga arbetaren på andra sidan jorden som hade tillverkat många av sakerna i gubbens affär och som inte fick jobba längre eftersom ingen köpte sakerna", som de tydligen tror är tillräckligt ogenomskinligt för att funka. Någon slags barnarbetesromantik som tydligen ska uppmuntras istället för tvärtom.
Att man ska främja företagsamhet och global utveckling genom konsumtion är ju ett vanligt argument. Men kampanjen känns mest som en saga Svenskt Näringsliv själva ska kunna läsa varje kväll innan de somnar för att övertyga sig om att det stämmer.
Eller kan det vara politiskt korrekt uppmärksamhet de vill ha?
Och sedan "än värre gick det för den fattiga arbetaren på andra sidan jorden som hade tillverkat många av sakerna i gubbens affär och som inte fick jobba längre eftersom ingen köpte sakerna", som de tydligen tror är tillräckligt ogenomskinligt för att funka. Någon slags barnarbetesromantik som tydligen ska uppmuntras istället för tvärtom.
Att man ska främja företagsamhet och global utveckling genom konsumtion är ju ett vanligt argument. Men kampanjen känns mest som en saga Svenskt Näringsliv själva ska kunna läsa varje kväll innan de somnar för att övertyga sig om att det stämmer.
Eller kan det vara politiskt korrekt uppmärksamhet de vill ha?
Kommentarer
Trackback