so this is my angel youth?

Jag tycker att det är något sorgligt med folk som går hem tidigare från konserter. När jag jobbar på Globen slutar jag nästan alltid innan evenemanget, och varje gång ser jag folk, som uppenbart varit besökare, på tunnelbaneperrongen. Jag intalar mig att det för gemene man är någorlunda stort och kanske även lite häftigt att besöka Globen. Något man ser fram emot och vid de flesta tillfällen betalar (alldeles för) mycket pengar för. Bara det sistnämnda skulle få mig att sitta kvar kan jag säga. Det är för mig därför oundvikligt att inte koppla hemgången till någon form av besvikelse. Tänk om personerna framför stod upp vid sina sittplatser hela tiden. Tänk om det var besökarens favoritband som spelade och de inte var lika bra som för 30 år sen. I mitt huvud gråter personerna på perrongen hela vägen hem. Och DET är sorgligt.