so this is my angel youth?

Unga, vita, olyckliga män (Kristofer Åström, Ron Sexsmith) får vara soundtrack till min nuvarande hemtenta. De har ingenting alls med uppgiften att göra. De är varken förtryckta eller marginaliserade av samhället. Än dock gör de sig bra som theme, de får faktiskt mina fingrar att bara glida över tangenterna och formulera det mesta av det jag vill ha sagt om postkoloniala teorier. Något jag minst sagt annars misslyckats med de senaste dagarna. Snart är jag klar. Och då är skolan överhuvudtaget det också. Efter det ska jag bara ägna mig åt att jobba, äta sushi, åka till London och Barcelona, dricka jordgubbssmoothies (och över lag stavmixa väldigt mycket), titta på serier, läsa annat än kurslitteratur, spela tv-spel och andra höstvänliga aktiviteter. En höstovänlig syssla är att tänka på hur man skjuter c-uppsatsen på framtiden, så det ska jag med andra ord inte göra.