so this is my angel youth?

Idag raderade jag alla de sms som skickades fram och tillbaka under en av de jobbigaste och mest påfrestande månaderna i mitt liv. Jag har tänkt göra det ett tag, men tvingades mer eller mindre idag på grund av platsbrist i inkorgen. Trodde att jag skulle falla in i någon melankolisk nedstämdhet, eller iaf att det skulle bli smått jobbigt på det lite vemodiga sättet. Men tack och lov så slapp jag, och avslutade den drygt en timmes långa nedskrivningssessionen (att radera utan att skriva ner sådant viktigt är uteslutet) med en befriande känsla av att ha gett plats för mer aktuella ord och känslor. Det är ju så jag vill ha det. Så som det är nu.