so this is my angel youth?

Det är något med februari. Aldrig har jag ett sådant konsumtionsbehov som under denna månad. Det var precis samma sak förra året, men då antog jag att det mest berodde på min flytt från den lilla staden till den stora (den sistnämnda har den förstnämndas affärsutbud multiplicerat med hundra). Och efter uteslutandet av att det skulle röra sig om en shop-the-pain-away-situation så kan jag helt enkelt bara konstatera att det är den pågående månaden som orsakar köpsuget. Februari, låt mig vara!

Igår fick jag flera komplimanger för mitt cd-konvolut som vi den här veckan har haft i uppgift att lämna in. Det kändes uppfriskande och bra, då jag är helt ny med både Photoshop och Illustrator. Min lärare tyckte att jag skulle skicka mitt omslag till The Hidden Cameras för att se om de svarar. Jag tror inte jag vågar. Vilket nederlag det vore om de inte skrev tillbaka. Det skulle kännas alldeles för förödmjukande.

En ytterligare glad nyhet (för mig) är att gårdagens upptäckt av AC's nya låt fick mig att på nytt börja uppskatta detta minst sagt undervärderade band. Jag vet att inte många håller med mig, men de har gjort så sjukt många hits som känns i magen - Innocent vigilant ordinary, Steps and numbers, A dream for us, Marigold and patchwork, Santa Maria, Fishing the sky, Forever longing the golden sunsets, Hello dearest love och Birds of paradise för att nämna ett FÅTAL. Vi kan bara hoppas på att de tar en sväng förbi Sverige när de kommer till Europa i maj.

Idag stannar jag i lägenheten fram till kvällen då jag hittas på Klubb Ace. Kanske ses vi där.