so this is my angel youth?

Jag känner mig som världens minsta människa. Jag dricker hostmedicin och i förmiddags såg jag en jävla dokumentär som hette "Dejtingdjungeln" på tvåan. Den var inte alls sådär Sex and the city-flashig som titeln kunde få den att framstå som, utan andades bara singelångest och ensamhetskval i ett vintrigt Stockholm. Inte alls vad jag varken förväntade mig eller behövde idag. Kunde ändå inte komma på tanken att bara stänga av. Självdestruktivitet är väl det man är värd?