Norrut

EVERY INCH OF MY SKIN IS CRYING FOR YOUR HANDS
Västervik ger ingen inspiration. Aldrig är det så svårt att blogga som här. Men ikväll är det iaf juldagsutgång, så jag kan ju om inte annat skriva att jag nog kommer bli full och att jag nog kommer springa på folk jag inte har träffat på länge. Både sådana jag vill träffa och sådana jag inte vill träffa lika gärna. Men sånt kan man ju ha överseende med. I synnerhet om man är full. Och jag kan tänka mig att det framstår som om jag redan nu, när jag skriver det här inlägget, är onykter. Men så är det verkligen inte. Det är bara Västervik.
HAPPY X-MAS!
...

Pepparkaksproffs

Fairytale of New York
Hornstull - Fridhemsplan
Västerbron i minusgrader, klarblå himmel och med Connected i öronen. Bra väg, men bäst i andra riktningen.
Tror att stridsyxan är nerlagd i hushållet nu. Jag flydde fältet (lägg märke till mina krigsreferenser) frivilligt fram till dess att hennes kille insjuknade i vinterkräkisen i vår lägenhet. Då blev jag istället beordrad, eller kanske snarare rådd, att inte vistas hemma på ett par dagar. Så jag höll mig borta lite till, och nu verkar vi vara på god fot med varandra. Åtminstone hon med mig. Jag är ju för feg för att klaga såklart.
Och hur har det gått med vykorten förresten. Inblandade: kommer de aldrig fram?
Mr Tough
Personen jag bor tillsammans med har låtit mig veta att det faktiskt inte är okej att min pojkvän är hemma hos oss så pass mycket som han är. Att han faktiskt inte alls sover här fem dagar i veckan och att hennes egen kille praktiskt taget bor här periodvis verkar inte alls påverka hennes bestämda uppfattning om att jag och Kalle måste dra ner på umgänget inom ytan av vår lägenhet. Hennes tyngsta argument mot hans frekventa (?) besök är att vi plötsligt blivit tre istället för två personer som sliter på lägenheten. Och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, för vem bryr sig om sånt egentligen? Det är så pinsamt uppenbart hur hon egentligen skulle vilja bo själv. Hur hon helst skulle vilja slippa se mig de två sekunderna varje dag då hon passerar dörren till köket när jag lagar mat. Kyliga blickar kan jag ha överseende med eftersom jag betalar hyra, men att hon sätter regler som om hon vore Franco känns inte helt okej, såå... kanske flytt igen?
Late summer of Barcelona
1


När de andra åkte hem på söndagen fortsatte jag vidare mot Barcelona, där en efterlängtad ung man (4, 6, 8 osv) tålmodigt väntade. Vi bodde i Raval (2) och förgyllde dagarna med att dricka kaffe i solen (4, 18), besöka imponerande byggnationer (12, 13) och mindre imponerande kyrkor (10, 11, observera Lonely Planet i händerna på Kalle!), åka linbana (7), äta på flashiga restauranger (14, 16), dricka öl på uteserveringar (9) och tillsammans med Hannes och Emma (17), ha stora visioner för vykort och sedan inte vara lika entusiastiska över att skriva dem (15), promenera vid vattnet (5, 22), äta Döner (8), gå på onödigt stor pop/elektro/techno/allt-klubb (21), ha picknick i sängen (19, jag känns lagom naturlig framför självutlösaren), äta sushi (20, Hello Sushi!), stoppa fötterna i sanden på stranden (6) och bara ha det allmänt bra. Bästa veckan på mycket länge.
3




















Vi gillar Barcelona
Oversatt foljande mening till svenska sa far du ett vykort!:
Arenques grandes cocidos en salsa de eneldo.