EVERY INCH OF MY SKIN IS CRYING FOR YOUR HANDS
Västervik ger ingen inspiration. Aldrig är det så svårt att blogga som här. Men ikväll är det iaf juldagsutgång, så jag kan ju om inte annat skriva att jag nog kommer bli full och att jag nog kommer springa på folk jag inte har träffat på länge. Både sådana jag vill träffa och sådana jag inte vill träffa lika gärna. Men sånt kan man ju ha överseende med. I synnerhet om man är full. Och jag kan tänka mig att det framstår som om jag redan nu, när jag skriver det här inlägget, är onykter. Men så är det verkligen inte. Det är bara Västervik.
Kommentarer
Trackback