Norrut

Nu är jag tillbaka i Stockholm, men vill inget hellre än att vara här: trysil. Fast eftersom jag ska dit imorgon så väger väl inte min självömkan särskilt tungt. Förutom i mina egna ögon, givetvis. Att vara isär är att vara alldeles för långt borta, och nu räcker det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback