so this is my angel youth?

På tal om världens underverk och sådant; imorgon åker jag till ett världsarv, där det återigen har blivit dags för världens bästa fest högst uppe på ett berg på världens bästa ö.

Jag har upptäckt en situation lika jobbig för samvetet som den med biståndsknappen på pantautomater, kort förklarat: det är jobbigt att panta, och när man väl gör det vill man ju faktiskt behålla pengarna själv (gammalt Skunkdagboks-inlägg). Hur som helst, i livsmedelsaffärerna finns det olika sorters ketchup att välja mellan. Inte bara olika fabrikat, utan även skilda ingredienser och sätt som ketchupen tillverkats på. Inte nytt för någon, men det är här de jävla småttingarna på axlarna kommer in. Ska man tänka på sig själv eller på omvärlden? Utan socker eller ekologiskt framtagen? En kombination existerar inte, vilket ju är logiskt om man tänker pantautomat - man kan inte både ge bort och behålla pengarna liksom. Det går emellertid inte att komma runt, man måste välja. Och jag väljer - själviskt framför ädelt, pengar framför biståndsknapp, utan socker framför ekologiskt, nyttigt framför smart. Vilken sorts ketchup har du samvete att köpa?

Idag raderade jag alla de sms som skickades fram och tillbaka under en av de jobbigaste och mest påfrestande månaderna i mitt liv. Jag har tänkt göra det ett tag, men tvingades mer eller mindre idag på grund av platsbrist i inkorgen. Trodde att jag skulle falla in i någon melankolisk nedstämdhet, eller iaf att det skulle bli smått jobbigt på det lite vemodiga sättet. Men tack och lov så slapp jag, och avslutade den drygt en timmes långa nedskrivningssessionen (att radera utan att skriva ner sådant viktigt är uteslutet) med en befriande känsla av att ha gett plats för mer aktuella ord och känslor. Det är ju så jag vill ha det. Så som det är nu.

Jag vill inte flytta till Jönköping va?

Jag är tillbaka i Stockholm efter en helg och några andra dagar i Västervik tillsammans med Dummy. Vi har levt loppan då det har vankats Visfestival. Detta är toppen på årets i övrigt ganska blygsamma turistskala, och får staden att kännas ganska trevlig ändå. Men bara kul har vi inte haft, vi oroar oss också. Min bror är i mellanöstern och det känns nästan som om han prickar av alla områden där det sker oangenäma saker i år. Södra Kina - check, Indien - check, Pakistan - check, Iran - check, Afghanistan - check. Nu är han i Kabul och jag undviker text-tv sen några dagar tillbaka. Det känns bättre så.


Tillägg:
Fast idag läste jag hela A-delen i DN, och det kändes också ganska bra. I jämförelse med Libanon-Israel så framstår Afghanistan, och t.o.m. Irak, som ganska händelsefattiga platser.

Jag och bloggen har semester. Vi är bortresta och har det bra.

Tydligen ska man vara ledsen över att man missar Accelerator ikväll. Men jag vet inte, jag känner inte av det. 550 spänn, samt öl på det, skulle lämna ett alldeles för stort hål i min sommarbudget. Det beror inte bara på det dock. Hellre ligger jag nog bara inne och tittar på Gladiator ikväll. Emellertid nåddes jag idag av ett glädjande besked på Lugers hemsida - Mogwai kommer till Stockholm i september! DET kan man ju inte missa.

Har utöver löpsedelsuttalanden ingen superkoll på vad som hänt i Almedalen hittills, men en sak har jag lagt märke till: Har inte Reinfeldt gått ner i vikt?

Kanske borde man boka en biljett till Emmaboda, de ska tydligen ta slut REKORDTIDIGT i år. Vet inte ens om jag vill åka. Jag känner mig ovanligt ambivalent i frågan. Det brukar ju alltid bli bra, men det känns knappt värt att sova i tält för.

Från och med imorgon kommer min Pressbyrå ha umgängesvänligare öppettider. Att gå upp halv fem, samt att komma hem en halvtimme in i alla filmer som börjar klockan nio, är numera historia. Jag undrar om jag skulle försöka mig på ett tolvtimmarspass. Sju till sju, med både öppning och stängning, ett antal "men gud, står du här fortfarande?" och ett onormalt stort och inte alltför sunt intag av koffein och Italieninspirerad deg. Än har det inte föreslagits, men I can see it coming så att säga.

Jag funderar på att bli bekväm hobbyvegan. Tänkte isf vara sådär lagom fejk och typ inte bry mig om innehållet i en del hel- och halvfabrikat samt äta det jag bjuds på (vi talar här om sådant som inte redan utesluts på grund av mitt val att vara vegetarian). I slutändan innebär min veganplan att jag skulle äta och laga mat i stort sett som jag gör nu, så det är egentligen ingen större uppoffring att tala om. Ska dock tänka över det både en och två gånger eftersom fetaost och gräddfil är återkommande element i min kyl. Undrar om min kaffe- och chiabatta-diet på jobbet hotas av mitt nya, eventuella, ställningstaganade.